Malin Gebre Medhin

Malin Gebre Medhin

Familj: Maken David och barnen Elias 5 år, Oskar 2 år
Utbildning: Konstskolan i Gävle
Kollar på: Husdrömmar och gamla komedier, just nu Parks and Recreation
Lyssnar på: 99% invisible och ganska mycket true crime

Din bakgrund. Den är inte den klassiska med akademiker-föräldrar, konstfack
osv vad jag förstått? Var du tror att din kreativa kraft /behov kommer ifrån?
Jag kommer från en handarbetande familj där jag alltid ägnat mig åt något kreativt så det har alltid varit ett naturligt uttryckssätt för mig. Samtidigt finns det också en inneboende rastlöshet hos mig och en vilja att omforma olika material.

Hur ser en arbetsdag ut för dig?
Jag har nyligen påbörjat ett nytt tema, så just nu ägnar jag väldigt mycket tid till samlande av bilder och information som jag sedan försöker bearbeta och förstå.

Det är en ganska tråkig del av konstnärskapet och det känns oftast som att inget händer, men i slutändan är det ofta en avgörande del i om ett tema blir lyckat eller inte. De bästa arbetsdagarna kommer senare när jag kan sitta i min ateljé och måla non stop samtidigt som jag lyssnar på poddar och dricker väldigt mycket kaffe.

Hur ser du som konstnärsrollen som identitet? Är det en roll man kan “ta sig” eller en man tilldelas av samhället tex i form av uppmärksamhet, stipendier, att få ställa ut på rätt ställen osv.
Jag tror det finns flera olika nivåer av konstnärsrollen. Den första tilldelas man genom att vara den ”som alltid är så bra på att rita”, alltså sånt som personer i ens omgivning gillar att säga. Sen kan man ju bygga på identiteten själv genom att vara seriös med det man gör, alltså genom att ägna mycket tid åt det här, söka utställningar, ha en hemsida, bygga nätverk, kontakta gallerier osv. Och sen finns det ytterligare en nivå genom att många konstföreningar, stipendier och uppdragsgivare har som krav att man ska ha gått en konsthögskola.

Upplever du att det under sociala mediers utveckling även skapats andra vägar och plattformar för konst än de traditionella med tex konstskola osv?
Absolut. Framförallt tror jag det är ett sätt för många att få bekräftelse och våga satsa på konst, och våga söka till konstskolor. Jag tror inte att sociala medier kan ersätta den professionella grund man får av en högskola men det är ett väldigt bra verktyg
för att bygga nätverk och dela kunskap. Och framförallt är det kul.

Är du en ensamvarg eller tycker du om att arbeta med andra/ha nära utbyte av andra konstnärer?
Både och! Arbetar helst själv i ateljén men uppskattar väldigt mycket att samarbeta med andra konstnärer, särskilt i grupputställning osv. Tror alltid det är bra att behöva presentera vad man gör och försöka konkretisera sina idéer. Dessutom känns det alltid lättare att hitta på saker och söka utställningar i grupp.

Hur kommer det sig att du valt att bo här/bo kvar här?
Min upplevelse är att det är lite trögt jämfört med andra städer, kanske för att många flyttar till Stockholm. Med det är svårt för jag hade en föräldraledighet som tog slut lagom till att corona slog till, så jag kan egentligen inte ge en rättvis bild av det i
nuläget.

Hur ser du på framtiden? Vad är din högsta önskan vad gäller arbetslivet?
Att pandemin tar slut, haha. Och att vara med och bilda ett konstnärskollektiv.

Vad ser du själv för teman i din konst?
Just nu arbetar jag kring gardiner, hur de används som ett iscensättande och en slags statusmarkör, samtidigt som de blir som artefakter i många hem. Generellt brukar jag alltid röra mig på något metaplan kring hemmet, det är något visst med att ha det välkända men ändå privata som utgångspunkt.

Hur har modersrollen påverkat din konst? Begränsningar? Eller nya möjligheter och perspektiv? Eller både och?
Både och. Rent praktiskt blir det en begränsning, först de fysiska hinder en graviditet innebär och sen småbarnsår med föräldraledighet och tusen dagar av vab. Dock är jag mycket mer fokuserad och effektiv nu än innan jag hade barn eftersom jag vet hur förutsättningarna är, och jag tror att jag har blivit tryggare som person. Många gånger har barnen fått följa med mig när jag arbetat med utställningar eller andra viktiga grejer och det inte har gått att lösa på annat sätt, oftast blir det kaosigt men ändå väldigt roligt. Man får det att funka för att man måste helt enkelt.

Har du några råd till andra som vill leva och verka inom konsten?
Tänk inte så mycket på vad som säljer, hitta ett brödjobb vid sidan av för att försörja dig istället!

Välj gärna något/några verk du tycker verkligen representerar dig som
konstnär och reflektera kring dem. /berätta om deras tillkomst och vad du
känner inför dem.

Hararna på skolgården, keramik, 2019

I mitt arbete har jag gestaltat och reproducerat gamla fotografier, med en genomgående fråga kring vad vi dokumenterar och varför. Minnen värderas ofta högre och mer sanna om de finns på bild, samtidigt som vi kan anpassa våra minnesbilder efter det som syns på fotografierna.

Hararna på skolgården handlar om hur jag som barn alltid samlade pinnar på skolgården som mat till hararna. Hararna kom antagligen aldrig på riktigt men i min fantasi var de där varje kväll. Om jag skapar en hare i keramik, sätter den på skolgården och sedan fotograferar, hur skiljer sig den dokumentationen från om jag gestaltar ett gammalt foto? Var går gränsen mellan det dokumentära och det manipulerade?